Äntligen! Novellen är klar. Vad väntar du på? Här har du!

Regnet ösade ner. Jag gick med paraplyet över huvudet och tittade på de lägre klassernas elever som sprang omkring på skolgården och skrattade. Själv var jag inte glad. Mamma och pappa åkte till frankriket igår och lämnade mig ensam för över en vecka! Jag kände med handen utanför paraplyet och märkte att regnet hade lugnat ner sig. Jag vek paraplyet och just på stunden ringde klockan in. Typiskt, tänkte jag, men piggades genast upp när jag kom ihåg att vi hade frivald timme. Jag gick tre våningar upp till biblioteket, jag orkade inte med något annat.
På korridåren träffade jag Kumiko, en vacker flicka på min klass med brunt lent hår och vackra blå ögon.
"Hej Yumi" sa hon och log.
"Hej Kumiko" jag försökte le jag också.
"Jag undrar om du kunde hänga med? Vi ska på stan med tjejerna och.." Hon han inte fortsätta.
"Förståss hänger jag med!" Sa jag och log. Jag kände inte flickorna i klassen eftersom jag just flyttat skola men blev glad när jag tänkte på stan. Jag gick vidare. Änn han jag inte hunnit längre, när plötsligt någon sprang rakt in i mig. Idiot, tänkte jag. Mina böcker föll ner på golvet, samt mina papper spred sig på golvet. Jag böjde mig ner och började plocka. Någon annan böjde sig också ner.
"Förlåt , förlåt! Det var inte meningen!" sa han. Det var Tadashi, han hade blont hår liksom jag och vackra gröna ögon. Jag stannade en stund och bara stirrade på honom, tills jag mindes att han var ett år yngre. Jag tog böckerna och reste mig. Han sträckte fram pappren.
"Det gör inget" sa jag. Han släppte ett snabbt leende.
"Jag måste gå nu" sa han.
"Okej, hejdå" sa jag.
Vilken idiot jag var! 'Okej hejdå'? Vad är det för en mening också! Efter skoldagen tänkte jag ännu på Tadashi. Hans leende, hans ögon. NEJ, jag var trettån och han tolv!
Jag såg flickorna på andra sidan gatan. Jag skakade av tankarna på Tadashi och tittade på skyddsvägen men så såg jag Tadashi, ja , det var han! Men mitt hjärta stelnade. Situationen var hemsk, jag såg honon gå över skyddsvägen och jag såg en bil. Det här fick inte hända,tänkte jag och sprang på vägen. Bilens tutande fick örorna att skära, och jag skuffade Tadashi på gatan. Själv såg jag bilen komma rakt mot mig.


Nå va tycks det? Nästa del kommer så snabbt jag hinner skriva! Minns att kommentera (;