Själv såg jag bilen komma rakt mot mig. Jag han inte ens skrika. Jag kände smärtan i hela kroppen, men den försvann lika snabbt som den kommit. Jag öppnade ögonen. Men jag var inte på gatan,eller i sjukhuset. Jag var inte någon stans. Det var vitt. Himlen,tänkte jag. Sen blev det svart. Helvetet,tänkte jag. Något rött klot som sken kom farande mot mig. Plötsligt byttes bakgrunden till vit igen och kloted blev guld färgad. Det var som om det buggade. Åter igen förendrades färgerna till svart och rött, sedan igen vitt och guld. Så blev kloten två. Jag fick huvudvärk. Kloten kom farande mot mig. Bakgrunden förblev vit. Ena klotet var guld färgat, andra rött. Så blev bakgrunder vit och svart. Hälften och hälften. Det gick mitt itu vid mig. Kloten var aldeles brevid mig men jag kunde inte röra mig. Sen försvann de in i mig. Jag skulle ha skrukit på riktigt. Men det här var inte påriktigt, så jag kunde inte skrika. Jag kände mig bli kraftigare och modigare. Helt som om ögonen blivit ivrigare, och känslan lättare. Jag kände mig så bra, att ingen i hela världen hade känt så då. Ingen annan. Så föll jag. Ja, jag föll rakt ner i vita och svarta. Som om jag just flugit. Åter igen öppnade jag ögonen,och befann mig liggande i min säng. Jag hade rosa nattlinnet på mig. Det var dag, just precis sådan tid då jag blev på körd. Det var altså en drömm. Men jag hade ännu huvudvärk. Dessutom , kände jag mig starkare. Jag reste mig upp. Och just då var det nån som ringde på klockan. Jag sprang ner medan jag fixade håret lite. Det var två poliser.
"Godag, här bor väl Yumi Kaota?" Sa den större.
"J-Javvist det är jag det" sa jag.
"Du ska omedelbart föras till sjukhuset för att undersökas. Vi har redan ringt dina föreldrar." Meddelade den andre. Tanken på att Mamma och Pappa fick höra att jag har blivit på körd fick mig att oroa.
"Följer du med oss då," undrade de.
"Vadå? Såklart inte!" Sa jag och stängde dörren. Den större öppnade den.
"Enligt oss skall du komma" sa han.
"Det är inget fel på mig!" Ropade jag och stängde åter igen dörren. Åter igen öppnade idioterna den. Men så hände nåt ofattbart. Den ene tog mig i sin famn! Tänk att han gjorde det! Och jag sprattlade och sparkade så mycket jag kunde,men det hjälpte inte. Jag har ju nattlinnet på mig! Han höll mig hårt fast, utan ett sätt för mig att komma loss.

Efter en kvart låg jag i en vit säng. Jag kände mig så pinsam. Nån slags manick släppte små ljud av mitt hjärta. PIIP. PIIP. PIIP. PIIP.  Jag var dessutom jätte irriterad. En hälsosyster steg in i rummet.

"Yumi Kaota, eftersom du inte verkar ha hjärn skakning eller något värre ber vi dig..."

"JAG SLIPPER HEM! JAG SA JU! JAG VISSTE DET! YIPPIEE!" skrek jag.

"Lugna ner er, vi ska göra några undersökningar. Du vet,du måste förklara vart du försvann efter olyckan." sa hon lugnt.

" Jag vet faktist inte! Fattar ni det?" sa jag irriterat. Jag hade inte berättat om himlen och helvetet för dem, de skulle bara tro att jag har fel i vättet. Kanske jag endå har det, tänkte jag.

"Ursäkta mig," sa en annan sjuksköterska bakom dörren. "Yumi har en gäst"

"Vaaa?" jag kollade bakom ryggen på sjuksköterska nr 1.

Tadashi?

"Jaha, men välkommen in. Vi lemnar er i fred" sa sjuksköterskorna nr. 1 och nr. 2.

Tadashi rullade på ögorna. Jag flinade, men visste inte varför.

"Jag kom bara för att...Tacka dig." sa han.

"Jo,jag förstår, eller nej det var ingen orsak! Altså du är inte värt det..." sa jag snabbt. Han tittade på mig.

"Jag menar..." sa jag. Men han log inte som jag vänttat mig. Faaaaan ändå! Jag hörde hjärt manicken höja takten. piip piip piip  piip piip piip.

"Äh!" Jag slog till aparaten. Tadashi svängde sig mot dörren. "Hejdå." så svängde han sitt huvve mot mig. piip piip piip piip piip piip... "Tack" sa han sedan och gick iväg.

Jag blev nästan arg på honom. HALLÅ? Han är yngre en jag också! Va barnsligt av honom! Jag.., min tanke blev stoppad av att nån slog dörren up.

"YUUUMIIIIII!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" Mamma kom springande armarna utslagna och kramade om mig.

SORRRYYY! För både skrivfelen och för konstigheten. BLAND ANNAT När Yumis föräldrar kommer plötsligt...EH? men SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA kommentar , förbättringar? något! Frågor? Ska jag ta paus? Sluta!? KOMMENTERA!

Loveee: Kumiko

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Äntligen! Novellen är klar. Vad väntar du på? Här har du!Regnet ösade ner. Jag gick med paraplyet över huvudet och tittade på de lägre klassernas elever som sprang omkring på skolgården och skrattade. Själv var jag inte glad. Mamma och pappa åkte til...

Chiao! Till näst börjar novellen! Såå spännande va? Jag är i stockholm nu. Vi åkte med båten från åbo hit och här är jag ju! Vi hamna vakna 6:00 -_- Har ett par idéer för novellen, yei? Minns att rösta det skulle verkligen hjälpa! Hittills ...

Jaa, hej! Har inte varit så bra uppdatering nu på sommaren.. Har faktiiskt inte uppdaterat på en månad.   Fick en kommentar gällande novellen och ska nog snart börja.. Så ni kan skicka in idéer till mig! Men börjar så fort jag fått någon bra idé....

Jo,jag har läst vissa noveller hit på bloggplatsen och jo tänkte laga en egen som handlar om en typ men vad säger ni? här finns så många söta bloggar om japan och kawaii! Men har nån en novell om det? Nehhe? nå men jag ska fixa det om ni ba vill...

Hejjjj! Igår blev det ettt jätte kort inlägg, sorry! Men idag tänkte jag inte heller ha världens längsta inlägg . Idag har det varit jätte blåsigt och det har regnat också,fy. HAHA, jag hade läst så många anime/manga serier så det var jätte svår...